Mobbning/misshandel - inte okej

Okej.. Hur ska jag börja det här..? Aja, mobbning är inte okej på vilket sätt som helst. Inte ens skämt om folk osv är okej. För den personen det handlar om tycker inte det är roligt alls. Men dagens samhälle är så fucked up att ingen verkar fatta det typ. Idag ska man va perfekt, ha största brösten, rumpan, sminka sig, va dryg, stöddig m.m. för att folk ska vilja va i ens närhet. Det är så mycket man måste tänka på. Man får inte va tsm med en töntig kille. Är detta okej? NEJ inte alls!
Jag blev mobbad i 6 år, jag vet hur det känns. Just nu är jag tillbaka på ruta 0 igen men ingen fattar vad jag vill. Att jag vill ändra detta. 
Misshandel är inte heller okej. Jag har vart med om det flera gånger, dagar, veckor. Det var hemskt, jag hade inga tankar på att ta självmord för jag var så liten. Så liten och försvarslös. Det är nu jag har fattat det, att det var misshandel. Om ni är med om samma sak, så måste ni ta tag i det och förstå. Förstå att det finns hjälp till er alla. Detta låter säkert som ett deep talk men jag är seriös, jag gråter nu när jag skriver det här. För jag vet hur det är. Att vara med om allt. 
I skolan hade jag inte ens en vän. Min bästis svek mig så på lektionerna satt jag ensam, rasterna med. Jag bodde precis bredvid skolan men fick inte gå hem under rasten. 
En kompis skrev ut på en sida att hon blivit slagen, tänker inte berätta vem, och jag blev så arg. Arg för att just hon var med om det, för att den personen är så dum i huvudet och ens gjorde det! 
 
Jag har cuttat mig 1 gång, men vill inte göra om det för att svika min mamma. Hon tror så mycket på mig och jag vill inte se henne ledsen mer. Men det är svår, när jag själv går med ett fejk leende på läpparna.
 
Om ni har varit med om något liknande men vågar inte berätta för någon, skriv till mig! Jag berättar inte för någon, för jag vet hur det är att bli sviken. Jag kan hjälpa er, seriöst, jag har hjälpt andra. 
 
Än idag vet jag inte vem jag kan lita på. Vet inte ens om jag kan lita på min bästa vän.
 
Jag vet att inlägget blev rörigt men det får ni stå ut med, inte lätt alls att skriva i tårar och tänka. Inte alls. Men om ni vill snacka så mejla mig : [email protected] eller kika mig : emeliekingen
 
 
 

 

Kommentarer



* Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: